Privatdeckare sökes!

Känner ni till någon bra, seriös, sympatisk och inte alltför dyr privatdeckare så får ni gärna höra av er. Jag tänker mig mer någon som Snoken än Mike Hammer om ni förstår. Synd att Barnaby är vid polisen, men man kanske skulle kunna övertala honom till ett litet extraknäck. Eller vår vän Jack Frost kanske? Nåja, alla förslag emottages med tacksamhet. Inget våld eller blodsspillan på detta stadiet. Än så länge gäller det bara en förundersökning.

Lost in space

Ja ja, lugna nu ner er. Alla ni oroliga som hört av er och undrat var jag hållit hus den senaste veckan. Jag har faktiskt haft annat att göra. Det finns viktigare saker än er kära läsare!
Tyngd av sorg och bedrövad av smärta över att en fullkomligt värdelös varelse först behandlat mig som skit och sedan projicerat all sin skuld på mig blev jag övertalad att söka lyckan på annat håll. Uppåt! Nja inte i någon religiös bemärkelse, till Jesus, Gud, Allah eller så. Utan ut i den vidsträckta, oöverskådeliga, spännande men samtidigt lite skrämmande cyberrymden. För att tala klarspråk: jag har anmält mig till en kontaktsajt på nätet! Och innan ni börjar sucka och stöna och säga - tänk att det skulle så för henne till slut - vill jag bara påpeka att säkert 90% av alla som försöker hitta en partner på detta sätt är fullkomligt seriösa, välutbildade, trevliga och intressanta människor. Trist bara att det var de övriga 10 procenten som råkade fastna för just min sida. Under loppet av ca fem dagar har jag fått sisådär ett hundratal svar. Alltifrån ensamma lappgubbar i Pajala, 21-åriga oskulder som vill ha en äldre kvinna som lärarinna, gifta män som söker spänning i sitt slentrianaktiga liv, helt vanliga killar (de är nog värst - vem fan vill ha en svenssontyp) som gillar mysiga hemmakvällar och sen givetvis de som behöver en modersfigur som tar hand om både dem, deras barn, deras smutstvätt och allt annan skit de har med i bagaget. Suck! När jag tänker efter borde jag kanske ändå ta kontakt med den där oralmannen i Svedala. Jag menar: då får man i alla fall kanske lite roligt på vägen …

Sanning och konsekvensen därav

Idag har jag fått veta att jag är en häxa. Skönt på ett sätt för det var ju delvis dit jag strävade, men det kom lite plötsligt.
Jag är på väg att begå ett brott som är obamhärtigt, oförsvarligt och oförlåtligt. Jag är nämligen på väg att säga sanningen. Och det är något av det värsta man kan göra. Att lägga korten på bordet, svepa bort alla lögner och placera sig mitt i den sanna verkligheten är ett brott värre än stöd, bedrägeri, mord, horeri, landsförräderi … och meriterar utan tvekan en plats i Dantes nionde krets.

Grat(t)is Malmö

Snart kan man inte ta fem steg i Malmö city förrän man blir fulkomligt överfallen av någon rödklädd varelse med ett odefinierbart pappersföremål i sin höjda hand. Aha tänker man, besvikna socialdemokratiska valarbetare som i sin frustration nu ska prångla ut överblivna broschyrer. Eller Jehovas Vittnen som varit på trendkurs och nu riktar in sig på en lite yngre utvald skara.
Men icke! Det är den nya sk. gratistidningen (ingenting är gratis här i världen, det fattar ni väl?) som nu gjort sin entre i rikets tredje stad. Precis vad vi behövde, eller hur?

Tidstjuven

Vissa tycks tro att bara för att de pluggat på universitetet i en herrans massa år så gäller den akademiska kvarten livet ut.
Idag hade jag lunchträff prick klockan tolv. En timme av min så dyrbara fritid hade jag reserverat för en god vän som för tillfället är helt ledig hela dagarna. Och vad händer: jo drygt femton minuter senare kommer personen i fråga gåendes med benen släpandes efter sig. Icke sa Nicke att hon kunde sätta lite fart. Fick slänga i oss maten med följden att min nya fina blus blev alldeles nedkletat av någon oljig sörja. Hörru du - kemtvätt är inte billigt!

Suck

Ja då var det över för den här gången. Och resultatet blev väl vad vi räknade med/befarade.
Nu ska fader Fredrik, mamma Maud, lurige Lars och gudfruktige Göran visa att de kan samsas i sandlådan när det verkligen gäller. Får se hur lång tid det tar innan spadarna kastas, slotten raseras och hårtestarna ryker (tja inte på Fredde då förstås).
Men visst: det är skönt att det äntligen ska sättas press på alla lata djävlar som inte vill arbeta. För att inte tala om alla odugliga sjuklingar som bara kvider och gnäller. Kan man inte göra rätt för sig ska man väl för fan inte ha några pengar.
Det har jag alltid fått - göra rätt för mig alltså.

Tempelhund

Rättvisesamhället

Igår hade den stora fackliga organisationen aktivitetsdag för hela familjen i Pildamsparken. Karuseller, underhållning och röda fanor. Blommor tlll de stora och ballonger till de små. Och självaste Vanja höll tal i ett sista tappert försök att vinna några vilsna själar inför dagens ödesval.
Självklart ville man skänka ett litet bidrag och vad kunde då vara lämpligare än att pröva lyckan vid chokladlotteriet där första pris var ett gigantiskt Tobleronechoklad (nä Mona var inte där). Full av förväntan steg jag fram och förklarade att jag ville ha 10 stycken lotter. Vad gör man inte för rörelsen. Första lotten öppnades försiktigt: nit. Andra lotten: nit. Tredje: nit … och så fortsatte det tills sista lotten. Då uppenbarar sig en dam bredvid mig, ber att få en enda ynka lott, sliter raskt upp den och utbrister sen: åååå jag har vunnit högsta vinsten!! Glad i hågen går hon sedan därifrån med ett choklad som är högre än hon själv.
Min stilla fråga lyder: är detta den rättvisa som arbetarrörelsen eftersträvar?

Nu så …

Åldern tar ut sin rätt och ibland tar det lite tid innan man får till det. Men nu kan ALLA som vill lämna kommentarer göra det. No membership needed. Beröm mig, skäll på mig, förakta mig - men snälla: var inte likgiltiga!
Kram.

På mångas begäran …

… kommer här ett foto på mig

Tragik

Ytterligare en dag med tragiska nyheter som basuneras ut på kvällstidningarnas löpsedlar. Det blir nästan aningen för mycket ibland. Svårt att ta sig till all denna ondska som finns i världen.
Nu går den gamle landslagsmålvakten i hätskt svaromål mot sin fd. älskarinna som igår förklarade hur smärtsamt deras uppbrott varit. Deras enveckasförhållande för cirka ett år sedan lämnade djupa sår som ännu inte har läkt. Men vilken tur att hon nu kan få användning av smärtan i sitt nya jobb.
Och vad läser vi sedan: jo, vår svenske manlige toppmodell har minsann busat omkring med både den blonda dokusåpastjärnan med ett bystmått betydlig större än sitt IQ och den ännu blondare amerikanska superkändisen.
Vilka livsöden. Tack tidningar för att vi ändå får ta del av dem. Det blir lite lättare att stå ut med sitt egna miserabla liv när man vet att det finns de som har det mycket värre.

Vissa morgnar börjar bra

Solen lyste även denna morgon så för att trösta mig lite grand på vägen till jobbet bestämde jag mig för att köpa något riktigt gott till frukostteet. Vilken lycka när jag i fönstret till den närliggande livsmedelsbutiken med riktigt bra bake-off avdelning såg två sprillans nya gyllenbruna croissanter bara ligga där och vänta på mig. Raskt klev jag in genom dörren redo att gripa tag i en påse av lämplig storlek. Dock spärrades vägen av en minst sagt rundhylt kvinna med en bak i storlek ladugårdsdörr. Inte det minsta intresserad av att flytta på sig. Efter en omväg som tog sin lilla tid ser jag hur en man stiger fram, öppnar den genomskinliga dörren och grabbar tag i MINA läckerheter. Nöjd och belåten går han sedan bort till kassan medan jag står där och blänger med saliven rinnande nedför hakan. Och får moloken gå därifrån med en morotsbulle som senare visar sig ha konsistensen av en tvättsvamp.

Tråkiga nyheter

Jag visste det! Inget gott som inte har något ont med sig. En av landets större morgontidningar släpper idag den skrämmande nyheten: oralsex ger cancer!
Känns trösterikt att ens egna erotiska utsvävningar nuförtiden är begränsade till aktiviteter som på sin höjd kan skänka datorn ett litet virus.

Inlägg

Åderbråck, celulliter och humörsvängningar i all ära. Nu har det slutgiltiga beviset på att man inträtt i kärringstadiet anlänt. Vi pratar inlägg! Ja inte sådana där spirituella som man i bästa fall ibland kan få till på någon annans mycket tjusigare blogg. Utan sådana man stoppar i skon. Under hålfoten.
Adjöss med cowboyboots, stilettklackar och eleganta pumps. Fram med Eccodojor, Schollsandaler och ortopediska sulor.
En klen tröst är dock herr doktorns försiktiga fråga om det idrottats mycket för det såg så ut på lilla fossingen. Oh ja, svarade undertecknad raskt och tänkte tillbaka på den gång i sjätte klass då hon erövrade tredje pris i stående längd i de lokala skolmästerskapen. Det var tider det!

Äntligen

Varje nyårsnatt när klockorna ringt in ett nytt eländigt år har folk runtomkring mig stått där med sina falska leenden och skålat i lika falsk champagne. Och medan himlen täckts av färgexplosioner har jag tyst inom mig gett ett heligt löfte som aldrig infriats: att bli en sämre människa! Men nu äntligen är det uppfyllt. En liten djävul har nämligen byggt bo i mig! Bort med all mesig snällhet och tillgjord medmänsklighet. Ut med taggarna som tidigare växt inåt och borrat hål i mitt hjärta. Nu är det någon annans tur att stickas på dem. Glädjen är min när du gråter …

bullbloggen

Grattis!
Du har nu hittat fram till världens enda bullblogg.